Här kommer kapitel 2! :)

Jag fortsatte att gå längst med vägen. Jag tänkte att jag säkert skulle hitta någon annan som skulle acceptera en även fast man inte red eller hade en häst.
När jag gått en bit kom jag fram till ett annat stall som tydligen hette "Moorland stallet". Jag gick runt och kollade lite, och så mötte jag någon.
- Hej. Sa han vänligt.
- Hej, vem är du? Frågade jag.
- Haha, jag tänkte precis fråga dig. Jag heter Justin Moorland, och driver detta stallet tillsammans med min pappa, Thommas Moorland. Och du är...?
- Jag heter Bianca Sweetstreet.
- Jaså, är du den där nya tjejen?
- Ehm, ja, jag antar det.
- Rider du? Du kanske har en egen häst?
Där kom det. Nu händer det.
- Eh... Nej
- Jaså... Skulle du vilja rida då?
- Självklart! Sa jag ivrigt.
- Vi har en ridskola här, så du kan börja. Men du får ju prata med dina föräldrar först, såklart.
- Det ska jag göra! Vi ses! Sa jag glatt.
Jag var glad. Tänk om jag fick börja på ridskola! När jag kom hem tog jag av mig skorna och ropade på mamma och pappa.
- Vad var det du ville? Frågade mamma.
- Får jag börja på ridskola hos Justin och Thommas Moorland nere vid Moorland stallet?
De såg förvånade ut.
- Eh... Det får vi prata om.
Typiskt mamma och pappa. De ska alltid prata om saker!
Jsg gick och la mig. Jag hoppades att de skulle prata om det fort. Jag var ivrig att få reda på svaret.

Vad tyckte ni om andra kapitlet? :)
/Bianca

Nu tänkte jag börja med en novell :)

När Drömmen Blev Sann kapitel 1.

- Bianca, vi måste åka nu, kommer du?!
- Jaja, jag kommer, ta det lungt!
Jag satt på golvet i mitt rum. Sista gången jag såg det. Vi skulle flytta. Till Jorvik. Jag var inte alls nöjd. Det ända som jag tänkte var positivt var att det skulle finnas massor av hästar! Jag älskar hästar. Jag hoppas såklart att jag får börja på ridskola nu när vi flyttar till en ö full med hästar. Inte för att jag någonsin suttit på en häst, men det ser så kul ut, och jag älskar hästar.
- Bianca, hat du somnat där uppe eller!? Kommet du?
- Jaja, jag kommer.
Jag reste mig och kollade runt i rummet en sista gång innan jag reste mig och gick ner för trappan och satte mig i bilen. Och så bar det av till Jorvik.
Vi kom fram ca tre timmar senare, vid lunch.
Om jag skulle beskriva Jorvik själv, skulle jag säga helt undetbart. Naturen, alla hästar.
Vi skulle bo i ett hus nära Jorvikstallet, som det tydligen hette.
- Så, vad tycker du om huset, Bianca?
- Det är väl okej. Men ännu bättre med alla hästar. Sa jag ivrigt.
En halvtimme senare skulle vi äta lunch. Eftersom vi inte hade någon "mat" så fick det bli yoghurt och mackor som vi köpt på vägen.
Efter lunch visste jag inte riktigt vad jsg skulle göra. Jag beslutade mig för att gå en runda runt för att se mig omkring.
På vägen mötte jag några ridande tjejer.
- Hej! Sa jag.
- Hej, vem är du? Dig känner jag inte igen.
- Jag heter Bianca, och har precis flyttat hit.
- Jaha, jag heter Amanda. Rider du?
- Eh... Nej
- Jaså... Om du ursäktar oss så måste vi nog vidare nu.
Med de orden drev hon på sin häst och red iväg.
Jag blev arg. Skulle man inte bli accepterad bara för att man inte red och hade en egen häst?


Tyckte ni om första kapitlet? :)
/Bianca

Hej! Jag tänkte börja med en novell i nästa inlägg!

Nu kommer ett kapitel :)

När vi började skritta så blev jag nästan lite rädd. Jag hade ju aldrig testat, men jag vande mig fort.
- Hur känns det? Sa Dorith.
- Det känns lite läskigt... Men det är okej. Svarade jag.
Jag visste att det var viktigt att jag var ärlig för att det inte skulle hända något, eller att Dorith skulle tro att det var bra, men så är det inte det egentligen! När lektionen var över var jag väldigt stolt över mig själv.
- Vad duktig du är! Sa Dorith och log stort.
- Tack! Svarade jag stolt.
Vi gick tillbaka till Jarlssons gård och dör väntade mamma som skulle följa mig hem.
- Hur har det gått? Frågade hon när vi kom fram till henne.
- Bra! Svarade jag.
- Hon är jätte duktig! Sa Dorith och jag kände mig stolt.

Dagar gick, veckor gick, och kom den där dagen, dagen som jag ska berätta om nu (xD)

- Bianca! Kom, vi vill prata med dig.
Jag gick ner från trappan från mitt rum. Jag hade gått och tränat hos Dorith i knappt ett halv år nu. Och som jag lärt mig!
- Jo, det är såhär, vi har en liten överraskning till dig som väntar hos Dorith. Sa Marie.
De satte en handduk för mina ögon så att jag inte kunde se något. Det fick leda mig eftersom att jag inte såg någonting. När vi var framme tog de av mig handduken. Jag stod och gapade.
- Detta är Sunheart. Sa Dorith.
- Vi tänkte att vi skulle köpa henne av Dorith, vi får henne för ett väldigt billigt pris...
Jag blev så glad så jag sprang runt på hela gården. Aldrig någonsin hade jag känt mig såhär glad.



Vad tyckte ni om kapitel 4? :)
/Bianca

Ni får ett kapitel till idag för att ni är bäst och för att jag älskar att skriva den :D


- Men då ses vi hemma sen då, Bianca. Sa Marie.
- Visst! Svarade jag.

När mamma hade gått fick jag följa med Dorith till hagen och hämta hästen som jag skulle rida.
- Jag tänkte att du skulle få rida Skyangel! Sa Dorith och log.
Skyangel var helt vit och väldigt vacker.
- Vad fin hon är. Sa jag och log tillbaka.
- Ja. Jag ska visa dig hur du gör för att sadla och sånt där.
- Mm, jag vet ju inte hur man gör.
- När du borstar så ska du inte ta för lätt, men inte för hårt heller, annars ska du bara borsta i lagom takt. När du kratsar hovarna är det viktigt att du inte borstar precis i mitten. När du sadlar, då ska du sätta den bra, men det är kanske självklart, men du ska spänna den lite när du har satt på den, och lite mer när du har suttit upp. När du ska tränsa är det många olika rämmar som ska spännas, men det lär du dig så småningom.
- Oj! Det var många grejer som skulle göras.
- Ja. Men det är väldigt enkelt när man har lärt sig. Log Dorith.
När vi äntligen var klara med allting, var jag väldigt nöjd över mig eftersom jag gjort det mesta själv.


- Var ska vi träna? Jag hade inte kommit på det förrens nu.
- Följ mig.
När vi var framme såg jag en väldigt stor padock framför mig.
- Detta är Jorvik stallets arena. Sa Dorith.
- Vad stort det är!
- Ja.


Jag var väldigt spänd på att få kännas hur det kändes att rida och ens sitta på en häst.
- Okej, nu ska vi få upp dig i sadeln. Jag hämtar den lilla pallen.
Hon gick och hämtade en liten pall.
- Ställ dig på pallen och sätt foten i stigbygeln och hoppa upp.
Jag gjorde som hon sa, och det gick faktiskt väldigt bra.
- Hur känns det? Frågade Dorith vänligt.
- Lite konstigt, men väldigt bra.
- Så bra. Jag tänkte att vi kunde börja skritta lite fast jag håller i grimskaftet.
- Visst! Sa jag glatt.




Tyckte ni den är bra? :)
/Bianca

Här kommer kapitel :)

Dorith hade precis sagt att jag skulle få komma och rida hos henne två gånger i veckan. Tid och rum stannade för en minut.

- Menar du allvar? Sa jag.

- Såklart! Skrattade Dorith när hon såg min förvånade min.

- När får jag börja? Nästan skrek jag.

- Det får jag prata med dina föräldrar om, men seså, spring hem och berätta nu! Log hon.

När jag var på väg hem tänkte jag att Dorith var en utav de snällaste jag träffat.

När jag kom hem var jag ivrig över att få reda på vad mamma och pappa skulle säga.

- Mamma, pappa, kan vi prata lite...

- Visst, har det hänt något?

- Du får se.

Vi gick in till köket.

- Jo, när jag var ute och gick träffade jag på en kvinna som heter Dorith, och hon undrarde om jag ville komma och rida hos henne två gånger i veckan!..

De såg lite tveksamma ut.

- Jag och pappa får prata om det...

- Men snälla! Jag vill så gärna!

De kollade på varandra.

- Okej då... Har du hennes telefon nummer?

- Ja! Sa jag ivrigt.

När mamma hade pratat med Dorith kom hon tillbaka in till köket.

- Vad sa hon!? Frågade jag ivrigt.

- Hon sa att du kan få börja imorgon, alltså lördag. Sa mamma och log.

- Yes! Skrek jag.

- Sch! Skrik inte!

- Förlåt.

Nästa dag gick jag upp kl 07.30, ganska normalt för mig en lördags morgon. Jag tänkte att det var något speciellt, men jag kom inte på vad det var... Men så plötsligt slog det mig, det var idag jag skulle få börja rida!

Jag åt frukost, klädde på mig, och sedan var jag redo att gå.

- Men vi skulle ju inte vara där förrens klockan 10.00 Sa mamma som alltid var morgon trött.

- Eh, mamma klockan är 09.55

- Va! Vi måste gå!

- Hejdå pappa! Fick jag skrika för att mamma drog ut mig egenom dörren.

När vi kom fram kom Dorith emot oss med ett stort leende (stav).

- Hej Bianca!

- Hej Dorith! Sa jag och log stort. Detta är min mamma, Marie.

- Hej Marie. Sa Dorith och log mot Marie.

- Hej, jag antar att det är du som är Dorith. Sa Marie och log lite tillbaka.

- Det stämmer det! Skrattade Dorith.

Vad tyckte ni om kapitel 2? :)

Nu kommer kapitel 1! Inte världens bästa namn, but yes :/


Hej! Jag heter Bianca Sweetstreet. Jag är 14 år och bor på ön Jorvik med min familj. Jag flyttade till Jorvik i somras, jag trodde det skulle bli jättebra men när vi kom hit visade det sig att alla hade hästar... Det var liksom en självklar sak att man hade en häst liksom... Och kommer jag där, utan häst... Då kan ni ju tänka er vad som händer... Absolut INGEN vill vara med mig... Min dröm är att få en egen häst. Det var det redan innan vi flyttade hit, till Jorvik som jag ville det. Min saknad efter en häst blev ju inte direkt bättre när man ser tjejer i min ålder som rider runt på hästar och har roligt...


- Bianca!
- Vad är det?..
- Jag och pappa ska till affären, följer du med?
- Nej... Jag stannar hemma...
- Okej


Några minuter efter mamma och pappa har åkt ringer det på dörren. Jag går för att öppna.

- Hej! Är det du som är den nya tjejen?
Troppen, nu hade jag ett nytt namn också "den nya tjejen"
- Jag antar det... Jag flyttade hit för en vecka sedan...
- Okej, får vi se din häst?
- Eh... Jo... Jag... Jag har ingen häst...
- Va? Alltså alla som bor här har hästar! Sa tjejen som stod där kaxigt.
- Inte jag... Sa jag och jag kände att tårarna bakom ögonen.
När jag sa det där sista var tjejen redan på väg där ifrån.
- Jag som trodde att jag skulle få en vän... Tänkte jag.

När mamma och pappa kom hem gick jag ut för att gå en promenad. Jag skulle se mig omkring. Eftersom jag hade flyttat till ön Jorvik, så måste jag ju berätta var på Jorvik. Vi har flyttat till Skördebyggnaden.
Jag gick upp på Sunfiled-gården. Men ingen verkade bry sig om att jag gick förbi... Sedan gick jag till Jarlssons gård. Ingen var där, bara hästarna som sprang i hagen. Plötsligt tog jag friheten. Friheten att gå in och springans de. Jag och hästarna i hagen hade så roligt att jag inte märkte att kvinnan som bodde där kom tillbaka. När jag skulle ta en paus och gå ut så stirrade kvinnan argt på mig. Jag skämdes... Jag gick fram till henne och sa förlåt, men jag vågade inte titta henne i ögonen. När jag tillslut vågade titta upp, såg jag att hon inte såg arg ut längre.
- Hej. Sa hon.
- Hej. Svarade jag försiktigt.
- Är det du som är den nya tjejen?
- Mm... Fast jag heter Bianca...
- Fint namn! Sa hon och log stort.
- Vad heter du då? Sa jag och kände att jag slappnade av.
- Jag heter Dorith. Men varför sprang du runt hos våra hästar? Frågade hon och såg allvarlig ut.
- Jo... Jag älskar hästar... Men jag har ingen egen häst... Och så... Tog jag bara friheten och gick in...
- Har du ridit någongång då?
- Nej...
- Skulle du vilja?
- Självklart! Svarade jag.



Vad tyckte ni om kapitel 1? :)